Jag tänker vara helt ärlig och säga att jag har det tufft just nu, så jag ber om tålamod från dem jag känner... Missfallen har kommit ikapp och nu när huset är sålt, flytt är planerad, det mesta är packat osv så slappnar man av och kroppen har tid att reagera på det som inte fått plats innan. Jag har en fantastisk man som även om inte han heller är så pigg just nu, stöttar och puchar mig framåt.

 

När jag packade porslin och sådant vi inte kommer använda de närmsta två månaderna slog mig tanken att vi faktiskt inte har så mycket grejer... sen kom jag på att vi har kört 6-7 lass med flyttkartonger till mina svärföräldrar och fyllt, inte bara deras källare, inte bara deras verkstad, utan även börjat fylla deras stuga på tomten :) Jo, vi har gott om prylar! Tur är att vi flyttar till ett dubbelt så stort hus, med gigantiskt garage och liten packbod.

 

I helgen var vi på besök i huset. Säljarna ringde och ville att vi skulle komma. De hade lite prylar till salu om vi ville ha, och det ville vi! Några av sakerna är sådant vi länge letat efter bra pris på, och det fick vi nu :) Vi fikade och tittade i fotoalbum på hur det såg ut när lanthandlen var öppen, och de berättade hur huset har byggts om genom tiderna. De frågade om de skulle lämna lampor och gardiner och det sa vi att det får de gärna. Kommer ju ta en bra tid att få ordning på allt, och att ha det kvar kommer skynda på hemtrevligheten! Dessutom får vi komma dit tidigare för att ställa grejer och bygga för hönorna. När jag satt på övervåningen och tittade ut över hagarna och skogarna bakom huset kände jag det som att jag hittat hem! Det är så vackert! Både huset och byn! Vad jag längtar!!

 

 

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)