Allt gick ju smidigt att komma hit! Första dagen gick kanon. Sen slog jetlag in och jag började sakna min make! Mycket! Har världens bästa vän här nere som förstår, fixar och donar, hittar på roligheter och omger mig med fler trevliga svenskar, och betalar en tidigare hemresa när mitt kort inte accepteras. Så två veckor blev en vecka. Nu har jag kunnat slappna av och njuta istället. Ger blanka fan i om nån tycker jag är larvig som åker tidigare! Mitt liv, min ångest, mitt beslut! Jag handlar åtminstone och sätter mig inte ner och bryter ihop! Jag har badat fötterna i stilla havet, känt sanden mellan tårna, sett pelikaner, vandrande pinnar och sälar. Shoppat (ja tom faktiskt köpt), ätit amerikanskt, mexikanskt, kinesiskt, träffat Nya trevliga människor, druckit öl, och öl ;) nämnde jag öl? Blivit kräftröd, fått tovigt hår av vinden i cabben, sett stränder, konstigt folk, city, ätit på Cheesecake factory (som i min favvoserie), badat, svettats, skrattat, skrattat och skrattat, förvånats, skakat på huvudet, tittat på mormonkyrkan, och vaknat kl 2:00 och blivit trött kl 15:00... Idag blir det bergen och vilda västern. Spännande :D

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)