Så var man hemma igen och i rätt tidzon. Jetlag var jobbigare än jag trott, och känslan av isolering ännu värre. Jo, jag hade min vän och vi träffade fler svenskar, men när vännen var på jobbet, då var jag själv. Ute på äventyr. Utan möjlighet att kontakta andra än larmnumret. Jag blev lämnad på en plats och fick 3 timmar ca på mig att turista därikring innan jag kunde bli hämtad igen. Jättemysigt, om man inte varit HELT själv... Och min vän hade ju inget val. Jobbet är ju ett obligatorium. Så, jag är jätteglad att jag åkte dit, och lika glad att jag åkte hem tidigare. Men visst längtar man tillbaka nu när snön viner utanför fönstret och jag går och släpar hemma :p 

 

Allt gick ju smidigt att komma hit! Första dagen gick kanon. Sen slog jetlag in och jag började sakna min make! Mycket! Har världens bästa vän här nere som förstår, fixar och donar, hittar på roligheter och omger mig med fler trevliga svenskar, och betalar en tidigare hemresa när mitt kort inte accepteras. Så två veckor blev en vecka. Nu har jag kunnat slappna av och njuta istället. Ger blanka fan i om nån tycker jag är larvig som åker tidigare! Mitt liv, min ångest, mitt beslut! Jag handlar åtminstone och sätter mig inte ner och bryter ihop! Jag har badat fötterna i stilla havet, känt sanden mellan tårna, sett pelikaner, vandrande pinnar och sälar. Shoppat (ja tom faktiskt köpt), ätit amerikanskt, mexikanskt, kinesiskt, träffat Nya trevliga människor, druckit öl, och öl ;) nämnde jag öl? Blivit kräftröd, fått tovigt hår av vinden i cabben, sett stränder, konstigt folk, city, ätit på Cheesecake factory (som i min favvoserie), badat, svettats, skrattat, skrattat och skrattat, förvånats, skakat på huvudet, tittat på mormonkyrkan, och vaknat kl 2:00 och blivit trött kl 15:00... Idag blir det bergen och vilda västern. Spännande :D

Idag, just nu, börjar första delen av mitt stora äventyr 2014! Jag har sagt Adjö till man och familj, hus och hem och sitter själv på tåget söder ut. Det är kallt. Fruktansvärt kallt! Om en timme drygt mellanlandar jag i Sveriges tredje största stad för att träffa min allra bästaste bäste vän och säga Adjö till henne med! Imorgon bitti sätter jag mig på ett nytt tåg, fortsatt söder ut. Bara för att flytta baken till ett flyg, flyga två timmar sydväst, hänga i London, byta plan och flyga runda 13 timmar till. Västerut. På torsdag eftermiddag (lokal tid, här kommer det vara morgon) landar jag på den gyllene kusten. 23 grader varmt utlovas, och sol! Där ska jag sen uppleva, se, slappa, festa, shoppa, bada, dansa, vandra, njuta, andas, känna solen mot min hy, brisen i mitt hår, känna bubblor i magen och inte behöva gå upp. Åka cabbe i bergen, ha picknick på zoo, mäta händer och fötter i kändisars fotspår. Tänka på mina förfäder, inte alls långt tillbaka som liksom mig hals över huvud begav sig över havet, till den kusten, för att odla musslor, för att gräva guld...

 

Världen: här kommer jag!

Jag har promenerat omkring i trakten och tänker varje gång: oj, vad vackert det är! Hoppas det dröjer tills jag blir hemmablind! Caspian har varit ute och kommit in igen, även om han först gick rakt ut på vägen och sen ville gå in fel håll, men nu funkar det bra! Hönsen har börjat lägga ägg och jag planerar min resa.