Gårdagen gick bra. Gick upp kl 4:00 för att ta tåget, fick droger och nål i armen. Gick in i operationsrummet och hälsade på alla och Peter satt bredvid iklädd rock och mössa :) Jag var knappast beredd på att det skulle göra så ont! Fy f*n! De fick ge mig mer smärtstillande två gånger. Men resultatet blev bra! Nu bara väntar jag på domen. Antingen kommer jag bli lättad, eller det jag fruktar, frutansvärt ledsen och besviken. Måtte åtminstone ett lyckas!! Annars får vi ta oss en rejäl funderare hur vi ska fortsätta. Om vi ska fortsätta... är det värt det? Hur mycket ska man kämpa? Var finns gränsen? Vi har redan satt en gräns, men det är om detta blir halvlyckat... beror alltså på svaret idag. Så nu vet släkt och vänner att om jag inte hör av mig kanske det inte blev nåt och jag är på jobbet och jobbar bort alla tankar, ev sitter hemma och bedövar mig med spel... MEN än har jag inte pratat med dem! Än lever hoppet! Än är jag tacksam över de som blev igår! Hoppet lever ännu!

 

När vi kom hem igår var det beodrat vila. Såfort jag reste mig upp kändes det som att jag hade en stor klump av smärta i magen. Peter är underbar som vanligt och fixar och donar. Älskar honom så!

 

Wish me luck! God knows I need it!

 

PoK

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)