Det är så jag känner mig...tömd på livsenergi... Jag kan vara hur positiv och jordnära som helst, vissa stunder blir jag bara arg! FAN! Brukar inte svära, speciellt inte i text, men så känns det! Kunde inte allt bara få vara bra? Kunde vi inte bara få vara lyckliga lite mer än en månad? Imorgon är den avgörande dagen. Antingen visar det sig att min instinkt har rätt, och läkarna fel, eller tvärtom och sorgen kommer kunna ta över... Det är inte slut, jag vet! Det finns fler chanser, jag vet! Men vi var ju så nära!! Allt gick ju så bra... Vi har kämpat så himla länge, ja, det finns de som kämpat längre, men va fan! 3,5 år är väl ändå en smärre evighet. Det tar ju aldrig slut! "Nästa jul är det slut", "Nästa sommar är det slut"....Imorgon...vet inte om jag längtar eller fruktar...vill bara ha det överstökat! Tillsdess ska jag förlora mig i dator/tv/sömn. Så det så!

 

PoK

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)